Tankar kring en skånsk påsk, vår och fotboll (Easter in Sweden, Springtime, and Football)

The blog post this week will not talk much about wine, but it will talk about thoughts around Easter, typical Easter food, springtime and football in the south of Sweden. Guest blogger is Tobias Andersson, my nephew, who will be writing a standing blog post here every month about life in Skåne, the southernmost region of Sweden. Please say hello to him and follow him here. Tobias will write in Swedish, but I will provide a translation in English here. My blog will undergo some changes during the following month, with a slight change of name and a more steady posting strategy. Stay tuned for more news…

Skärtorsdag…

När jag på skärtorsdagens tidiga eftermiddag stämplade ut från jobbet hade en påskhälsning från chefen landat i mailboxen. Han önskade en trevlig påsk och förklarade att det här var hans absoluta favorithögtid. Han menade att det var kravlös, avspänd och allmänt lugn. En tid att umgås utan krav på vad som ska göras. Jag funderade en stund, dels på påsken och dels på årets andra stora högtider. På midsommar är traditionen att man sitter utomhus, man bävar för att man inte ska ha vädergudarna på sin sida det här året heller. Man ska gärna planera och förbereda en massa lekar. Och dessutom ska det lagas en himla massa olika sorters mat. På julen är ju traditionen att hela huset pyntas med tomtar och andra dekorationer. Man ska köpa och klä granen. Liksom på midsommar ska det lagas en faslig massa olika maträtter. Men det som kanske trots allt tar mest tid och ger mest ångest i många hem är julklapparna. Man ska fundera ut vad en speciell person behöver och blir glad över. I min familj och släkt har vi gjort det väldigt enkelt, antingen ger vi varandra pengar eller så köper man julklapp till sig själv. Jämför man med när jag var barn är det en tråkig utveckling, men det är klart, det är ju betydligt lättare. Jag som gillar julen försöker ändock fortfarande att hitta på passande gåvor. I julas blev det ett fint familjefoto till mina föräldrar, taget på den senaste och kanske sista semestern vi gjorde tillsammans. Det blev väldigt uppskattat.

Påsken då? Visst är det väl så att barnfamiljen pyntar huset med kycklingar och fjädrar. Det delas ut påskägg och man klär ut sig till påskkärring. Men där jag befinner mig just nu existerar inte något av detta. När jag klev på tåget och åkte hem till Ystad hade jag inte den känslan och längtan som man, eller åtminstone jag, brukar ha när julen står för dörren. Jag tyckte mest att det var skönt att få ett avbrott i tillvaron. För mig var det mer än välkommet med fyra helt lediga dagar utan något särskilt på programmet. Min påsk skulle bli ett bra tillfälle att vila och njuta av att vara ledig.

Våren är på gång

På påskaftons morgon vaknade jag i ett soldränkt Ystad. Det kändes som om våren verkligen kommit till Skåne nu. På gatorna gick folk iklädda solglasögon, de verkade glada. Solen har en tendens att påverka människors humör har jag märkt. Jag själv pumpade däcken på min cykel, däcken hade tappat en del luft under vintervilan. Sedan cyklade jag en lång runda i skogen på min gamla, blåa, treväxlade Crescent. På min cykeltur kände jag en ljummen vårvind mot kinden, den vinden är något alldeles speciellt. En ekorre satt mitt på vägen och gnagde på en kotte. Det var vindstilla, det var tyst, det var soligt. Jag cyklade ut från skogen och in på strandpromenaden där en hel massa människor var ute och gick, både nere vid vattnet och på stigen en bit där ifrån. De tittade längtansfullt ut mot de blå vågorna som sakta rullade in mot stranden. Än är det för kallt för att bada, eller att ens bada tårna. Men om ett par månader är stranden fylld av brunbrända semesterfirare. Ännu är kioskerna och restaurangernas uteserveringar folktomma men om ett par månader kommer de att blomstra. Ända nere vid havet ligger ett exklusivt hotell med spa-avdelning. Idag hade några gäster begett sig ut för att bada i hotellets utomhuspool.

Vår och fotboll går hand i hand

Lite längre fram i höjd med strandpromenaden cyklade jag förbi idrottsplatsen där jag hörde röster, jag hörde hur någon sparkade på en boll, och jag såg att en fotbollsmatch var i full gång. Jag kom i hög fart men när jag uppfattade att det spelades fotboll på självaste påskafton kunde jag inte låta bli att tvärstanna och vända om. Genom ett hål i staketet tog jag mig in tillsammans med min cykel. Stadens gamla galanter, rivalerna till min egen klubb var i full gång med sitt genrep inför den stundande seriepremiären. På andra sidan stod ett av lagen vi själva möter i serien, liksom vi själva är de tippade att sluta i toppen av tabellen. Hemmalaget var förr stadens och kommunens bästa lag, när jag växte upp var de nära att gå upp i den absoluta eliten. På senare år har det gått utför. Det stora, starka, kaxiga laget från staden har hamnat rejält på dekis och fått se sig bli omkörda av de mindre lagen från byarna runt omkring staden, däribland min förening som gett dem på nöten ett par gånger de senaste åren. Matchen som spelades var årets första på riktigt gräs, numera är vädret så pass bra att gräset växer sig starkt och det går att lämna plastvarianten, konstgräs som vi håller till på under vintern. Doften av nyklippt gräs är ett säkert vårtecken. På planen sprang en bunke mer eller mindre begåvade fotbollsspelare runt och försökte slipa formen innan allvaret drar igång. Jag slog mig ner på en bänk. Jag kände mig varm efter cykelturen och knäppte först upp blixtlåset på jackan, för att senare ta av den helt. Solen värmde skönt och det kändes inte alls konstigt att sitta i kortärmad tröja i början på april. Även om spelet kanske inte värmde så gjorde solen det, vädret gav större njutning än spelet så jag satt kvar. Fotbollsfanatiker som jag är så kunde jag helt enkelt inte slita mig. En stund innan matchens slut gjorde ett radikalt väderomslag det nödvändigt att slita sig och bege sig hemåt. Först täckte molnen solen, jackan åkte på. Därefter började små vita hagelkulor dansa neråt. Luvan åkte på men det stannade inte där, hagelkulorna blev fler och fler och större och större. Det kändes som ett test för hur länge jag skulle sitta kvar. Jag blev inte speciellt långvarig. Väl hemma fick jag ta hand om de nytvättade mattor och kläder jag hängt ut på balkongen för att torka, de torkade förvisso till en början men nu var de åter blöta.

Påskaftons kväll var en mycket trevlig tillställning i all sin enkelhet. Jag åkte med familjen till våra kusiner, mormor kom också, och åt en klassisk påskbuffé. Den påminner ju väldigt mycket om både julbordet och midsommarmaten. Man äter sill, köttbullar och korv i sådana mängder att man inte orkar med att äta det förrän det är dags vid nästa högtid igen. Då har man hunnit bli sugen på det igen. I släkten finns numera inga mindre barn så påskägg, kycklingar och fjädrar lyser för närvarande med sin frånvaro. Inte mig emot, jag hade en trevlig kväll ändå.

En helg i konstens tecken

Under påskhelgen är det tradition i vår del av Skåne att konstnärer ställer ut sin konst och sina skapelser under den så kallade Konstrundan. Folk från hela Sverige tar sig ner till söder och till Österlen, Österlen anses vara extra fint under vår- och sommarmånaderna, för att titta på, och kanske köpa konst. Det sätts upp skyltar och det annonseras i diverse medier om olika konstnärer på olika ställen, vissa hyr en lokal och ställer ut och vissa öppnar upp sina hem för att visa upp sig själv och sin konst. Det hela brukar vara väldigt populärt och folk brukar köra härs och tvärs under påskdagarna. Jag själv är inte särskilt intresserad av konst och har heller aldrig åkt på Konstrunda, man borde kanske ge det en chans? Se om det är så bra som alla säger.

Annandagen

Nu under påskens sista dag så har jag inte ägnat så särskilt mycket tid till att fira Jesus uppståndelse. Istället har jag varit på fotbollsträning som idag var förlagd till förmiddagen. Många gamla spelare som numera bor på annan ort och var hemma över påsken passade på att komma och träna och träffa gamla kamrater. Det var naturligtvis trevligt, även om själva träningen var jobbig. Väldigt många på träningen, kanske var det lagfotot som lockade hit alla, gamla som nya? Under helgen har Allsvenskan haft premiär, den har blivit rejält upphaussad under våren och Sverige har längtat efter att den ska dra igång. Mina favoriter, de regerande mästarna Malmö FF, spelar sin premiär ikväll. De är favoriter till att vinna i år igen, något man inte brukar kunna göra i Allsvenskan. Även om många tycker att Allsvenskan är dålig och hellre tittar på internationell fotboll så tycker jag att det är en trevlig liga. När alla andra ligor går mot sitt slut så börjar Allsvenskan, jag uppskattar mycket att kunna se fotboll året om!

I väntan på kvällens match blir det att agera flyttgubbe, lillebror håller på att bli stor och har fixat eget boende.

Tobias Andersson

(Photos by Cecilia Hedin and me)